Bevattningens biopolitik

Abstract

I flera delar av Sverige uppstår idag svårigheter kring tillgången på vatten. I den här artikeln belyser jag den biopolitik som tar form när låga grundvattennivåer görs till ett regeringsbart problem. För det första undersöker jag den så kallade anatomiska politik som tar form och som avser en disciplinerande maktutövning där befolkningens ansvar och ageranden står i centrum. För det andra undersöker jag de avvägningar som görs i det politiska arbetet där människors liv, hälsa och välbefinnande ska skyddas och andra livsformer som inte är livsnödvändiga för människor i stället nedprioriteras eller tillåtas dö. Problemen får tydliga konsekvenser men utgör inte en livsfara för den mänskliga befolkningen. De politiska insatserna handlar främst om att åstadkomma förändringar i vardagslivet och påverkar användningen och utsmyckningen av hushåll och offentliga utrymmen. Särskild vikt lägger jag vid de bevattningsförbud som svenska kommuner kan införa för att minska vattenförbrukningen.