Abstract

The Background to Kellgren’s ”On a bust of Propertius”. This article examines the Swedish eighteenth-century poet Johan Henric Kellgren’s widely celebrated epigram “On a bust of Propertius” (“Öfver Propertii Buste eller Porträt”), published posthumously. An attractive but fanciful story about the poem as Kellgren’s autobiographical reflection and personal farewell on his deathbed has triggered an unwillingness among scholars to explore what the writer himself declares: that the piece is a translation of the epigram In statuam Propertii by the virtually unknown Italian Renaissance poet Guido Postumo Silvestri of Pesaro. The first section of the article surveys the intertextual field of Postumo’s poem and analyses its fusion of common tropes and motifs in the Greco-Roman and Neo-Latin ekphrastic epigram traditions. The second section traces the subsequent textual history of Postumo’s poem and the changes it underwent in reprints as well as in the eighteenth-century Danish philologist Frederik Plum’s translation into his native language. The third and final section focuses on Kellgren’s interpretation of the Danish text. It was through a process in several steps of reproductions and translations that the Neo-Latin creation was strained of its manierism, mythological references and allusions to late antique poetry, producing this pathos-driven swansong.

Highlights

  • This article examines the Swedish eighteenth-century poet Johan Henric Kellgren’s widely celebrated epigram “On a bust of Propertius” (“Öfver Propertii Buste eller Porträt”), published posthumously in Gustaf Regnér’s edition of Kellgren’s collected works

  • Medusa-motivet förkommer ofta i denna typ av epigram under renässansen och inte sällan i kombination med Niobe i karaktäriseringar av föremål för obesvarat begär: de är hårda som sten och förstenar i sin tur älskaren.[22]

  • Under de kommande århundradena kom dikten att oriktigt tillskrivas såväl Casanova som den spanske Jaime Juan Falcó, men när Jan van Broekhuizens inkluderade den bland paratexterna i sin Propertiusutgåva 1702 stod den under Guido Postumos namn.[26]

Read more

Summary

Eric Cullhed

Översiktliga genomgångar av den svenska litteraturhistorien har sällan låtit bli att stanna upp vid Johan Henric Kellgrens (1751–1795) epigram ”Öfver Propertii Buste eller Porträt”: Blekt mit anlete är; men tadlen Konstnären icke, At han det gjort så blekt: sådan i lifvet jag var. I det tidiga nittonhundratalets litteraturhistorikers fantasi bildade verserna stunden då poeten i lungsotens grepp kastade en blick över sitt liv och gav oss sin egen kärlekssaga speglad i den romerske skaldens erotiska självförstörelse.[4] Enligt denna föreställning frigjorde sig Kellgren i mogen ålder till sist från Horatius’ lekfulla naivitet och gick ur tiden med Propertius’ pessimistiska livsåskådning som enda följeslagare.[5]. Slutligen ska jag i del tre undersöka Kellgrens översättning från danskan

In statuam Propertii och epigramtraditionen
Textens förvandlingar och Plums översättning
Kellgrens översättning

Talk to us

Join us for a 30 min session where you can share your feedback and ask us any queries you have

Schedule a call

Disclaimer: All third-party content on this website/platform is and will remain the property of their respective owners and is provided on "as is" basis without any warranties, express or implied. Use of third-party content does not indicate any affiliation, sponsorship with or endorsement by them. Any references to third-party content is to identify the corresponding services and shall be considered fair use under The CopyrightLaw.