Denna studie utforskar narrativ identitet genom en kvalitativ analys av gemensamma intervjuer med föräldrar och deras barn på landsbygden i Sverige. Syftet är att undersöka hur föräldrar konstruerar berättelser om sig själva och hur denna narrativitet tar sig uttryck i interaktionen med deras barn. Elva högstadieungdomar ombads att diskutera yrkesval och geografisk rörlighet med en eller två föräldrar. Resultaten visar att medan föräldrar tenderar att betona individuell självbestämmanderätt och vikten av att inte påverka hur deras barn formar sin livsbana, fungerar deras egna berättelser som ett sätt att förmedla värderingar, sociala förväntningar och moraliserande teman. Genom att använda ett interaktionistiskt angreppssätt baserat på Paul Ricoeurs teori om narrativ identitet – särskilt konstruerandet av berättelseintrig – undersöker studien hur intriger, karaktärer och andra narrativa element av identitet förhandlas, modifieras och skapas tillsammans i social interaktion. Den generationsöverskridande förhandlingen av berättelser framträder som en process som inte bara förklarar det förflutna utan också kan forma ungas självförståelse och framtidsorientering.

Den här artikeln tar fasta på något som ofta tas för givet inom landsbygdssociologin, nämligen den tvåsidiga bilden av landsbygden som antingen idyllisk och innovativ eller övergiven och bakåtsträvande. Det är vanligt hos kritiska forskare att försöka utmana förenklade bilder med frågor om hur det egentligen är i olika landsbygder, men det saknas longitudinella studier som analyserar hur bilden av landsbygden i Sverige har vuxit fram och ändrats över tid, exempelvis i storpolitiska diskurser. Detta historiska perspektiv är nödvändigt för att förstå samtida bilder av landsbygden och deras bakomliggande antaganden. Den här studien ger just en sådan överblick genom att analysera tio statliga utredningar från de senaste femtio åren med Carol Bacchis ”what is the problem represented to be”-metod. Jag identifierar dels problem som funnits länge, dels sådant som är nytt eller bara fanns en kort tid. Bland annat visar artikeln hur tillväxtnormen kommit att bli en förgivettagen utgångspunkt för hur landsbygder framställs i den storpolitiska diskursen.

I den här artikeln undersöker jag näringslivseliternas meritokratiskt baserade privilegier. Dessa grupper är inte vilka som helst, utan de som kommit att bli centrala makthavare och förebilder i ett alltmer företagsekonomiserat samhälle. Från att historiskt ha varit socialt ringaktade, har de ekonomiska och finansiella eliterna blivit en betydande elitgrupp i det svenska och globala samhället, med ett inflytande som sträcker sig långt utöver de ekonomiska institutioner och företag som de kontrollerar. Mina observationer utgår från Djursholm, ett ”ledarsamhälle” om cirka 9 000 invånare utanför Stockholm som attraherar en betydande andel av Sveriges näringslivseliter; den specifika fråga som jag belyser är hur meritokratin uttrycks i praktiken där. Mot bakgrund av att näringslivseliterna själva gärna tillskriver sina framgångar traditionellt meritokratiskt baserade förmågor, såsom hårt arbete, flit och utbildning, samtidigt som också andra förklarar deras framgångar på det sättet, är syftet att undersöka hur dessa eliters meritokrati framträder i verkligheten. Det jag framför allt kommer att försöka visa är hur näringslivseliterna, och deras barn, försöker tolka och omförhandla vad meritokrati vanligen handlar om, och hur meritokratin anpassas till deras förmågor och intressen.

French Theory is an odd entity which nevertheless do exist.It came into being as the result of a "creative misunderstanding between French texts and American readers" (Cusset 2008, 5).To my knowledge there exists, luckily, no such thing as German Theory.This does of course not mean that no interesting work is done in Germany in the fields of social ontology, social philosophy, social theory, theory of society and sociological theory.The two internationally most well-known German sociologists today doing social theory and theory of society are probably Hartmut Rosa and Andreas Reckwitz.In this review, I will take a look at two interesting publications by German sociologists who probably are a little less well-known outside the German-speaking context.What unites the two books is that they try to theorize important fields of sociological research: social processes and the category of the Third.Following the lead of Richard Swedberg, there has been a growing interest in Sweden in how to go about theorizing in the social sciences, how to develop new social theory (Swedberg 2015; Carleheden 2024).The two reviewed books provide suggestions and clues about how to theorize important areas of sociology.Wolfgang Knbl's Die Soziologie vor der Geschichte.Zur Kritik der Sozialtheorie is a rich and stimulating book.The main title is not easy to translate into English.Perhaps the best try is Sociology Before History (or in Swedish: Sociologin infr historien).Its topic is the troubled relationship between sociology and history, and especially the philosophy of history.The discipline of sociology is continually operating with large-scale and long-term social processes termed rationalization, modernization, individualization, secularization, globalization, etc.Through these concepts sociology still has, so Knbl's argument goes, one foot in the philosophy of history.How to theorize such processes?How to construct historical epochs?Hans Joas has more than once issued a warning against quasi-teleological concepts describing processes assumingly linear and irreversible (see for example Joas 2017, 355-373).Operating with such large-scale