Russinet i mindfulness: Erfarenhetsbaserad utbildning och praktik i religionsvetenskap

Abstract

I den här artikeln argumenterar jag för praktikbaserade inslag i icke-konfessionell utbildning i religionsvetenskap. Det görs utifrån några konkreta exempel på religiös praktik som jag har utarbetat inom ramen för den undervisning som jag bedriver. Förslaget gäller inte övningar i varje situation eller sammanhang, och det indikerar inte heller att religiös praktik är det enda sättet att uppnå målen med religionsvetenskaplig utbildning. Det finns även etiska implikationer av att införa religiös praktik i en icke-konfessionell utbildning som jag menar bör tas i beaktande.
 Jag argumenterar för att religiös praktik kan vara ett sätt att åstadkomma ett djupinriktat lärande och tillägna sig kunskap om religion som skiljer sig från andra typer av färdighetsträning som övas inom ramen för en icke-konfessionell utbildning. Religiös praktik i utbildningen kan även, menar jag, vara ett sätt att hantera de problem som det så kallade världsreligionsparadigmet är förknippat med, som har dominerat religionsvetenskaplig utbildning, läromedelsproduktion och kursplaner. Dessa problem handlar om försanttaganden, föreställningar och definitioner som präglar paradigmets religionsförståelse.