I denna studie undersöks hur skyddssökande som kom till Sverige 2014-2015 orienteras i en ny tillvaro och hur deras orientering och meningsskapande ändras över tid. Utifrån en longitudinell design där vi intervjuat deltagarna vid två tillfällen med några års mellanrum (2018 och 2022) analyserar vi med hjälp av Sara Ahmeds orienteringsbegrepp deltagarnas levda erfarenheter av handlingsutrymme och inkludering i Sverige. Analysen visar en tydlig orientering mot att vilja lära sig svenska och få ett arbete men att vägen dit är svårframkomlig och kantad av hinder. Språkinlärning och språkutbildning blir såväl något att organisera sitt hopp om en bättre framtid kring som något som skapar institutionella stopp. Deltagarnas erfarenheter understryker även betydelsen av studieförbundens inkluderande policy, som skapar tillgängliga sociala rum. Mot bakgrund av senare års repressiva migrationspolitik diskuteras hur den offentliga problembilden av “misslyckad integration” tenderar att osynliggöra människors ansträngningar och strategier i strävan efter inkludering och en bättre framtid.

The global pandemic of Covid-19 has had massive effects on many levels. For many sectors, the restrictions are gone but normalcy is not fully restored. The performing arts, for example, have been especially vulnerable to sharp restrictions, with audiences staying at home. The aim of this article is to explore what it means for freelance musicians in the art/classical music genre to re-establish their careers after the pandemic. The empirical data consists of interviews with Swedish freelance musicians from 2021 and 2022. The article concludes that the pandemic and its aftermath present the freelancers with substantial practical challenges and emotional dilemmas. Some of the freelancers have been able to re-establish their careers and performer identities, while others are still struggling to get back into the loop. The pandemic has started processes of change, which are now negotiated in relation to going back to ‘normal’.

Sedan 2011 måste en grundskoleelev uppvisa simkunnighet för sin idrottslärare för att erhålla ett betyg i idrott och hälsa, vilket definieras som att kunna simma 200 meter varav 50 på rygg. Skolan ska också bedriva simundervisning men det är inte statuerat hur många timmar som ska läggas ned på detta eller när. I en kvalitativ enkätstudie med 111 ansvariga (huvudsakligen idrotts-) lärare i grundskolor över landet framkommer en tydlig ojämlikhet gällande lärares och skolors förutsättningar att bedriva simundervisning. Ett tidsgeografiskt perspektiv illustrerar hur simundervisning är en unik typ av undervisningsprojekt som tenderar kräva mer tid och resurser i anspråk av lärare än andra moment. Elever med utom-euroamerikanskt påbrå och sämre socioekonomisk bakgrund verkar vara överrepresenterade som i behov av skolans simundervisning samtidigt som dessa också har svårt med andra ämnen. Den ojämna fördelningen av elevunderlag mellan skolor, liksom faktiskt avstånd till närmaste bassäng eller antal bassänger som delas med andra skolor påverkar förutsättningarna liksom skolledningens och kommunens ekonomiska prioriteringar och/eller resurser. Dessa faktorer utgör olika typer av kapacitets-, kopplings- och styrningsrestriktioner i disponerandet av undervisningstid.

Essän är ett resultat av en läsning av Erich Fromms bok kärlekens konst och syftet är att, utifrån denna bok, rekonstruera tillitens betydelse i kärleksrelationer. Vilken betydelse har tilliten i en kärleksrelation, med fokus på övergången från förälskelse till en relation där vi är i kärleken? Hur kan kärlekens konst upprätthålla tilliten och därmed bevara kärleken? Övergången från förälskelse till att vara i kärleken är det centrala temat och det är i denna process som tilliten ställs på sin spets. Att vara i kärleken och i en långvarig relation kräver enligt Fromm en kärlekens konst. Essän argumenterar för att kärlekens konst potentiellt kan ses som det som upprätthåller tilliten och det är tilliten som i sin tur värnar kärleken.