Abstract
Abstract: Russia’s operationalization of a sphere of interest in the South CaucasusA central foreign policy objective of Russia is to maintain an exclusive sphere of interest in its post-Soviet neighbourhood. This article analyses how Russia employs a combination of political and military instruments in operationalizing its perceived sphere of interest in the still conflict-ridden South Caucasus. Russia is the only external power in the region to have military bases there, and is the only one seemingly ready to undertake military action. At present, Russia appears satisfied with the status quo in the South Caucasus. The unresolved conflicts in Abkhazia, South Ossetia and Nagorno-Karabakh are therefore unlikely to be resolved in the near future. Unresolved conflicts suit Russia’s objectives. Russian military bases in Georgia and Armenia provide Moscow with both a key lever against Tbilisi and Yerevan and a structural advantage for potential Russian military operations in the region. Russia’s military posture in the Caucasus is relevant to the potential for large-scale conflict in the Southern war theatre, including the wider Middle East, and not just local conflicts in the Caucasus.
Highlights
Russia’s operationalization of a sphere of interest in the South Caucasus A central foreign policy objective of Russia is to maintain an exclusive sphere of interest in its post-Soviet neighbourhood
Kontroll över en egen intressesfär anses vara en nödvändig förutsättning för att agera som en global makt
Stalintidens hårdföra förtryck och repression kulminerade under andra världskriget då hela folkslag i Nordkaukasien – som tjetjener, ingusjier, karatjajer och balkarer – fördrevs till Centralasien efter att ha anklagats för samarbete med tyskarna (King, 2008)
Summary
Den ryska militärdoktrinen från 2014 beskriver de allvarligaste militära riskerna och hoten som Ryssland står inför. Även om farhågor från Ryssland initialt också fanns i samband med »Sammetsrevolutionen» tre år senare, vilken faktiskt ledde till ett maktskifte, var de ryska reaktionerna som helhet mer återhållsamma den gången. Rysslands intresse för Sydkaukasien ligger också i att regionen är scenen för flera av de olösta konflikterna i det postsovjetiska området, så som den i NagornoKarabach mellan Armenien och Azerbajdzjan samt konflikterna i Abchazien och Sydossetien, som bröt sig ur Georgien med rysk hjälp. Nordkaukasiens etniska mosaik är också en faktor som förbinder området med länderna söder om bergskedjan Stora Kaukasus, vilket också bidrar till Rysslands intresse för att dominera även Sydkaukasien. Militanta islamister har periodvis tagit sig över gränsen till länderna, där det finns små fickor av etniska fränder, för att använda dessa territorier som säkra hamnar. Sedan 2014, då Islamiska staten (IS) förklarade Kaukasien som en prioriterad region och intressesfär, har frågan om militanta jihadisters resor från Kaukasien till krigen i Mellanöstern och riskerna med deras eventuella återvändanden legat högt på dagordningen för politiker och säkerhetstjänster i både Ryssland och de sydkaukasiska länderna (Hedenskog, 2020)
Sign-in/Register to view highlights & summary Talk to us
Join us for a 30 min session where you can share your feedback and ask us any queries you have
Schedule a callDisclaimer: All third-party content on this website/platform is and will remain the property of their respective owners and is provided on "as is" basis without any warranties, express or implied. Use of third-party content does not indicate any affiliation, sponsorship with or endorsement by them. Any references to third-party content is to identify the corresponding services and shall be considered fair use under The CopyrightLaw.
